Går fort, nästan lite väl fort när man grubblar efter.. Fast det är ju så.. Blickar man bakåt, så känns det som allt hände förra veckan, blickar man framåt så känns  det som en evighet fram tills dess.. 

På dagen för ett halvårs sedan, hade jag en mysig morgon med min stora gulleponk, vi låg i soffan och kollade på Kalle Anka (hans favorit, för stunden). Klockan var inte så jätte mycket, klockan var runt halv nio, nio tiden. Ringer det på dörren, fick en tanke att det är bara min ena systerdotter och hennes son som såg att vi var vakna och kikar upp en sväng. Men icke då, det var min ena syster, som kramar om mig och berättar om att pappa är påväg in med ambulans till KSS, min ena syster som bor på Västkusten var påväg hem, brorsan som jobbade då i Uppsala var också på väg hem pga pappa. Minns att hon krama om mig och sa att hon tror inte att pappa klarar sig. 

Den torsdagen är som en dimm moln eller vad man kan säga.. Minns på ett ungefär vad som hände hela dagen. Syrran frågade om jag ville åka in till KSS, sa att det vet jag inte men inte än iaf för jag måste duscha och sen minns jag att jag ville inte svika min gulleponk som jag hade lånat. Min systerdotter kom också, hon och hennes son var hos mig ungefär hela dagen. Vet att jag velade fram och tillbaka hela dagen om jag skulle åka in till KSS eller inte, drog det bara framför mig mer och mer. Eftermiddagen/kvällen kom, hade nästan bestämt mig för att nu åker jag in till dom andra. Hann inte komma så långt, förräns mamma ringer och talar om att dom är påväg hem. Pga läkaren hade sagt åt dom att åka hem, äta mat,vila osv. Gick till mamma lite senare istället, vi sitter där nästan allihopa. 

Mamma, äldsta syrran, brorsan, jag, min brorsdotter, hennes kille, min brorsdotter. Vi spelade lite kortspel för att tänka på annat en stund. När vi sitter där, spelar, tänker på allt möjligt. Ringer telefonen, mamma klarar inte av att svara, så syrran svarade istället. Det var från KSS, berättade om att pappas läge var kritiskt. Läkaren sa till syrran att han vill inte försköna det, utan hellre säga att det inte ser bra ut och är väldigt kritiskt, än tvärtom och alla blir besvikna om det inte skulle vara så. Jag, brorsan, syrran och mamma åker in till KSS, eftersom det inte var planerat och jag hade ingen tanke på att ta med varken plånbok eller ombytte eller något annat, utan bara hade med mobil och nycklar hem. När vi kommer dit så gick mamma in till honom, jag och syskonen stannade utanför. 

Det dröjde bra länge innan jag gick in till pappa, det var jobbigt minns jag. Även om det såg ut som han bara sov och var fridfull, så var det ändå jobbigt. För han skulle inte ligga där, han skulle sitta hemma vid köksbordet eller i fåtöljen och kolla på tv. Inte vara på KSS i det tillståndet han var i. Pga att tillståndet var så kritiskt, så ville inte mamma, brorsan och äldsta syrran åka därifrån. Det ville väl inte vi andra heller eg, men vi kunde inte vara hur många som helst där inne. Eftersom jag inte fick vara själv, så följde jag med min ena syster och sov hos henne. Dom få timmarna jag sov, så hade jag min systerdotters Amstaff väldigt nära hela natten. 

På fredag morgonen, vaknade runt sju, halv åtta har jag för mig. Iaf runt sju tiden var klockan. Går ner, pratar lite med min syster innan hon och hennes dotter går ut med hundarna. Medans dom går ut med hundarna, passar jag på och tar en dusch för att vakna till. Sätter mig sen vid bordet, dricker kaffe och äter lite frukost. Vid nio tiden när vi sitter där, ringer brorsan och berättar att läkarna har tänkt att väcka pappa runt tio tiden för att se hur han reagerar. Vi gjorde oss snabbt i ordning, sen åkte vi in till KSS. När vi kommer dit så har pappas lillebror och lilla syster hunnit dit. Även fast jag så jätte gärna ville gå in till pappa den dagen, så kände jag inombords att jag pallar inte. Försökte intala mig själv att det kommer gå bra där inne, men det var något som gjorde att det bara inte gick att gå in där. 

Personalen på avdelningen var jätte snälla, eftersom vi var så många så hade vi fått ett rum där vi kunde vara i för oss själva. Vid lunch, när det var "lunchvila" för patienterna, så passade syrran på att göra några ärenden då följde jag och hennes dotter med för att komma ifrån sjukhuset en stund. Vi passade även på att äta. Eftersom jag inte hade med mig plånbok/pengar, så var syrran snäll och bjöd på mat. Sen åkte vi tillbaka till KSS, jag stannade där några timmar. Var där till typ fyra tiden, sen även om jag jätte jätte gärna skulle velat stannar kvar. Så kände jag någonstans inom mig, att jag ville hem. Hade lovat att vara barnvakt hela helgen och ville inte svika honom. Fast jag vet att det hade fixat sig iaf om jag inte hade velat vara barnvakt. Men kände att trots läget med pappa, så ville jag vara barnvakt för att få något annat att tänka på. Lilleman somnade fort, om jag minns rätt så var jag vaken till tio tiden, sen orkade jag inte mer så gick och la mig. Sten somnade bredvid Lilleman. Tror han kände på sig att det var något som inte stämde, för han sov så otroligt nära hela natten, han låg mot min axel och delade kudde hela natten. Var super mysigt, så sov han även natten mellan lördag o söndag också. 

Sen hur lördagen gick, det står i tidigare inlägg.. Men det är inte helt omöjligt att det kommer ett till inlägg om det, fast vid ett senare tillfälle.

Skulle kunna berätta hur mycket som helst om det här, det får blir mer vid ett annat tillfälle. Klockan ringer första gången runt 04:00 imorgonbitti. Behöver ha lite sömn.

Ha en fortsätt trevlig kväll....

Godnatt, sov så gott